Kraften hos Sociala Medier
Det här är en skoluppsats som jag gjorde till Svenskan. Lade upp den här för nöjes skull. Så njut!
Inledning
Världen är ständigt i förändring och det går väldigt snabbt. Jag kan själv komma ihåg när jag skaffade min första e-postadress och hur främmande allt kändes på internet. Denna rädsla ändrades dock snabbt till fascination över allt som var nytt och spännande. Min resa på det världsomspännande nätverket fortsatte senare ut på diverse communitys och diskussionssidor, som hade skapats. En av de stora var Lunarstorm, där man kunde skapa en profil och kommunicera med andra användare. Bland verktygen för detta var Lajv, en funktion som fungerade som en digital megafon. Om någon skrev ett meddelande där så sågs det av alla andra användare. Enkelt, men o så roande.
Några år senare, när Lunarstorm hade haft sina glansdagar och var på väg att stämpla ut, så kom sidan Twitter.com. En hemsida som helt byggde på konceptet med Lajv. Vem som helst kan registrera sig och börja följa andra för att få deras statusuppdateringar. Har man tur och är tillräckligt intressant så kan det hända att personer börjar följa honom och för att se vad han tycker och tänker.
Det är det intressanta med Sociala Medier, kraften hos den lilla individen. Men hur kan detta har för konsekvenser på den traditionella median, TV och tidningar? Kan man använda detta för att sprida information som inte alls stämmer och kan det till och med kosta någons liv?
Avhandling
Vi kan spinna tillbaka till sidan Twitter. Varje meddelande som skrivs där kan även skickas vidare, vi kan ta till ett exempel för att förklara detta.
Tänk dig Kalle, han är en van twittrare (person som skickar uppdateringar på sidan Twitter.com) som är först med allt nytt och spännande. En dag ser han användaren Anna som inte har så många följare och skriver otroligt tråkiga saker, som vad hon har ätit till lunch. Men just idag när Kalle tittar på hennes profil ser han att hon har upptäckt att Fredrik Reinfeldt egentligen är en kvinna. Chockad över detta så bestämmer sig han att retweeta hennes tweet (meddelande). Alltså vidarebefordra detta till hans följare, dom tycker det är intressant och skickar det vidare. På så sätt sprider sig detta vidare.
Då får Stefan som jobbar på Aftonbladet reda på detta via en av dom som han följer och skriver en utförlig artikel om kvinnan Fredrik Reinfeldt. Andra tidningar ser artikeln och det sprider sig. Till slut får regeringen gå ut med ett uttalande och säga att Fredrik självklart inte är en kvinna. Hela detta exempel utspelade sig på några timmar. Väldigt långsökt, men det är så här det kan gå till i dagens samhälle.
Metro har en dålig dag
En rolig grej med det exemplet var att det var i stor del hämtat ifrån verkligheten. I oktober 2009 läste Marcus Jerräng, redaktör på Computer Sweden igenom ett månadsgammalt styrelseprotokoll från Stockholms Lokaltrafik. I förbifarten ser Marcus raden ”Vd informerade om sin avsikt att säga upp avtalet med tidningen Metro senast före årsskiftet” och reagerar. ”I normala fall hade jag i det här läget mejlat ett snabbt tips till någon kollega på någon av mediebranschtidningarna, glömt saken och jobbat vidare med mitt” säger Jerräng, men istället klockan 15:40 skickar han ut nyheten på Twitter. ”Alltid är det någon som snappar, tänkte jag. Och jag tänkte rätt”.
Drygt en timme senare, 16:49 kommer det en nyhet upp på Dagens Media med rubriken ”SL kastar ut Metro” och det är bara början. Minuter senare dyker artikeln upp hos nyhetsbyrån Direkt och de meddelar flera tidningar om att SL kastar ut Metro. 17:08 finns den hos Dagens Industri, 17:18 hos E24 och 17:22 läggs den upp på Affärsvärlden med rubriken ”Dolkstöt i ryggen på Metro”.
Marknaden får panik och Metros aktie som redan har haft en dålig dag på Stockholmsbörsen rasar ner i värde. Inom några minuter så har Metros börsvärde minskat med 18,5 miljoner kronor – fyra procent av bolagets värde.
Tidningen Dagens Media som självklart ville vara först med nyheten la ut den första versionen av artikeln bara några minuter efter de hade sett Twitter-meddelandet. När tidningen 20 minuter senare lyckades att få tag på representanter från SL och Metro visade sig att SL skulle säga upp avtalet men att Metro inte skulle försvinna.
Ett annat exempel var när IEKA bestämde sig att för att byta typsnitt. Men stop här Marco, ska du seriöst skriva om när ett företag ändrar en liten detalj som ingen bryr sig om? Ja, det ska jag göra för att det inte var en liten nyhet, vi tar det från början.
IKEA vs. Nördarna
Den skinande sommaren 2009 slog den glada göteborgaren Mattias Åkerberg upp tidningen och möttes av en reklamsida från IKEA. Men det var inte den nya varianten av Billy-bokhyllan som chockade denna morgon eller hur eleganta Karlstad-sofforna såg ut, det var inte ens faktan om att alla IKEAS 9 500 produkter hade otroligt fåniga namn. Nej, vad Mattias var chockad över var det nya typsnittet som IKEA hade valt till deras företag.
”Jag trodde att något hade blivit fel, men när jag Twittrade om det fick jag kontakt av deras reklambyrån som försäkrade om att det verkligen var deras nya typsnitt, jag kunde knappt tro att det var sant”. - Mattias Åkerberg
Typsnittet dom hade bytt till hette Verdana och det tog inte lång tid innan flera började reagera på det. "Ikea, stop the Verdana madness!" bönade Tokyos Oliver Reichenstein på Twitter. "Words can't describe my disgust," skrev Ben Cristensen från Melbourne. "Horrific," suktade Christian Hughes i Dublin. Diskussionsforumet Typophile stängde sitt första inlägg om ämnet med orden "It's a sad day".
Den 26 augusti startar den rumäska designkonsulten Marius Ursache en namninsamling för att få IKEA att märka av reaktionerna till deras val av typsnitt. Över 7 000 personer skrev under den.
Efter några månader, i september reagerade tidningen Time Magazine på händelsen och skrev en artikel om det. Det blev den mest lästa artikel i fem dagar på hela sidan. När Time hade tagit klivet var flera andra tidningar snabba med att hoppa på skeppet. GP, USA Today och The Guardian är bara exempel på tidningar som skrev om ändringen.
IKEA gick då ut till flera medier och förklarade varför de hade valt typsnittet och hela typsnittsaffären fick namet ”Verdanagate”.
Allt det här är otroligt intressant Marco, men du skrev lite tidigare om det kunde kosta någons liv. Vad handlar det om? Jag har inte sett något typsnitt som är efterlyst för mord. Det är sant det finns inga typsnittsmördare men nätmobbing har du hört talas om?
Andra sidan av myntet
Med dom sociala sidorna kom givetvis problemen. Lunarstorm som jag skrev om tidigare i inledningen hade stora problem med användare som var elaka. Tolka mig inte fel men hatfulla personer har funnits långt innan internet var ens en liten blink i Tim Berners-Lee ena öga (skaparen av internetet som vi alla känner till det).
Det var möjligheten att vara anonym som var det nya med internet. Vem som helst kunde gå in på någons gästbok och skriva att personen är ful eller luktar illa och gå därifrån utan straff.
Självklart tog personer illa upp av dessa åsikter, speciellt ungdomar som redan var mobbade. Ingenstans kunde dessa personer vara vem dom ville utan att få skit för det.
Slutsats
Internet är en gåva som vi har fått, en gåva som många har missbrukat genom nätmobbing. Men det är även viktigt att understryka att det även har skapat nya kommunikationsvägar. Tänk dig för 100 år sen. Då var man tvungen att skriva ett brev som tog flera dagar att ta sig fram om man ville få kontakt med någon annan. En tanke som kan vara skrämmande för flera ungdomar.
Men vad bringar detta framtiden? Det är väldigt säkert att fler och fler personer kommer att hitta sig ut på internet och ta del av dessa sociala medier. Det är något som kommer att bli väldigt viktigt om några år. Men kommer dagens problem att följa med utvecklingen eller är vi fortfarande kvar vid ett stadium av utpekande av den svaga.
Allt detta var väldigt svårt för mig att tänka när jag en dag för flera år sedan skaffade min första e-postadress.
Källhänvisning
Abend, L. (2009). Time.com. Hämtat från The Font War: Ikea Fans Fume over Verdana: http://korta.nu/4c78
Jerräng, M. (2009). IDG.se. Hämtat från Jag sänkte Metros aktie via Twitter: http://korta.nu/9148
Och en väldigt massa hjälp från mina följare på Twitter ;).
